gjort & lært: 05/17/13

Det började snöa på nytt i Canmore första maj. Temperaturen droppade från behagliga 18 till lite jobbigare 2C och när cementsnön började lägga sig på mina jeans så fick det vara nog. Vi hade precis avslutat Wilderness First Aid och var ganska sugna på utomhusaktiviteter efter 12 dagar i ett klassrum. Som tur var hade vi träffat Joy på förstahjälpen-kursen och hon hade helt själv erbjudet sig att följa med till Skaha. Hon har bil och quickdraws så onda tungor pratade om att det bara var därför som vi ville ha henne med. Så var dock inte fallet, hon är ett energiknippe med fokus på bra klätterhäng.

Joy - friend, driver, climber, nurse

Förmiddagen den första maj packade vi Joys Ford Focus så hårt och fint att en inca-indian hade varit stolt över det. Vi lyckades få med en kanadensare (Joy), två svenskar (Gabriel och Olof), en norska (Kristine) och en japan (Yuhi). Utöver ren persontransport fick vi också in packning tillhörande hela högen. Vi körde västerut förbi Golden, Field och Revelstoke mot solen och värmen. Efter glasstopp (Dutchmans farm) och 5-6 timmars körning kom vi fram till Kelowna där vi stannade de nästa två nätterna. Första och enda dagen i Kelowna drog vi till lokalväggen och klättrade skiten ur den och våra fingrar. Tyvärr har vi inga bilder från denna dag.

Startdag i Skaha Bluffs. På det sjätte smäller det. Vi fick med oss Rebecca som ypperlig sparringpartner.

Det tog lite tid att komma in i klättringen. Dels för att det var gneiss, dels för att det var länge sedan våra fingrar hade fått känna på äkta klippa. Gneissen är en metamorf bergart med ganska varierande morfologi men är oftast hård. Klättringen skedde ofta på små skarpa "crimps" som effektivt tuggar i sig skor, hud och knän om man ger dem chansen. Visst hade vi varit på klättergymmet fyra gånger innan avresa men det bygger inte smärttolerans eller sentjocklek så snabbt som vi skulle önskat. Även om det bara fanns ett par, tre väggar att välja mellan så var graderna spridda mellan 5.8 och 5.12 (för gradkonvertering sök på nätet!) och många fler leder än vi skulle hinna på en uppvärmningsdag.

Yuhi, Gabbe och Kristine "killing it" i Skaha.

Solen hade nu börjat skina på oss och det skulle den fortsätta med de närmsta 13 dagarna. Vi var i Okanagan valley, ett vindistrikt med skarpa klippor utspridda och flera svalkande sjöar på botten av dalen. Temperaturen hade gått från 2 till 32 grader i skuggan. Det var ganska varmt, faktiskt.

Gabbe leder i Skaha. En storhetstid har börjat, eller fortsätter?

Yuhi klättrar förbi Lawrence på led vid Claim-it-all, Skaha. Sisten upp diskar.

Kristine leder vid Claim-it-all, Skaha. Fina linjer.

Claim-it-all, Skaha. Ja, det var väldigt fint väder! Kristine klättrar.

Yuhi leder vid Claim-it-all, Skaha

Efter uppvärmning på gneiss i Kelowna tog vi bilen söderut mot resans huvudmål, Skaha Bluffs Provincial Park. Uppe på dalens östra sida, med utsikt mot väster och Lake Skaha, har jordskorpan spruckit och släppt fram ett stort antal klippväggar och ravinsystem. De flesta av dem löper i nord-sydlig riktning och man når dem med väl skyltade stigar. De närmsta ligger 10min och de mest fjärran kanske en timme från parkeringen, till fots. Här knatade vi fram och tillbaka varje dag, letade lätta leder, svåra leder. Fingrarna blev snabbt väldigt svettiga, röda och ömma.

På kvällarna vandrade vi som trötta barn tillbaka till bilen i rosaröd solnedgång. Ibland stannade vi för att köpa öl, ibland mat som vi lagade till vid sjön på Banberry Camping. Ett litet picknickbord fyllde vi med vår enorma Coleman-brännare och skärbrädor som vi tillverkade av wellpapp. Det lagades mest grönsaker utan några fina namn. Köttet fick oftast stryka på foten eftersom vi nu bestod till 60% av matmedvetna människor som bara äter natursnäll mat. Det blev väldigt mycket hemmagjord müsli, chia-frön, mandelmjölk och frukt. Müslin hade Kristine gjort på ett fabelaktigt gott recept, kan kanske läggas ut på franchise en dag.

Kul-grej-nummer-ett: Yuhi var inpackad i framsätet med sin stora ryggsäck i knät i framsätet. Joy hade lite svårt att se höger sidospegel så hon ber Yuhi (japan) att kolla höger körfält om det är fritt. Yuhi kollar och säger ganska bestämt "yeah, yeah, yeah, yeah...." varpå Joy börjar gira höger och Yuhi säger "NO" samtidigt som en bil i höger fält tutar och kör ilsket förbi. I Japan säger man inte nej direkt, eller det finns inte bara ett sätt att säga nej på, ett nekande påstående börjas oftast halvt jakande. Vi lade snabbt upp regler för kommunikation över ryggsäcken.

Kul-grej-nummer-två: Yuhi sitter som vanligt fram höger och Joy ska som vanligt köra till höger i körfälten när hon vänder sig till höger, kolla sidospegeln, börjar gira men skriker plötsligt "Marmot!" och vänder tillbaka till sitt eget körfält. Joy hade fått med sig att vi gillade djur och natur så hon blev väldigt exalterad när hon äntligen fick se ett vilt djur av intresse för oss och försökte naturligtvis peka ut det asap. Inte bara språkförbistring är farligt i trafiken. Också djur.

Sprickövning Skaha. Guide-James kollar och ger feedback.

Garrett James, shredding that crack like it was nobody's business. Skaha.

Efter fyra dagar med egen klättring tillsammans med Joy ankom resten av Yamnuskagänget och det blev lite mer uppstyrd klättring och undervisning. Fokuset flyttades från sportklättring till mer tradklättring (klättring på kil) och nu med instruktörer som kollade allt från hur man klättrade, satte säkringar till hur man byggde firningsankare. Vi blev nog lite tröttare i huvudet från all information men fingrarna fick fortfarande jobba ganska hårt varje dag. Dagarna gick väldigt fort och på Kristines födelsedag reste vi hemåt med "the Yam-van". Ja, det blev glass på vägen hem också.

Olof